Vad är dina möbler tillverkade av?

Visst är det obehagligt att tänka på att vi omedvetet omger oss med olika kemikalier i våra hem, men det kan vara värt att ha dessa i åtanke när du står inför ett nytt inköp. Här nedan har vi sammanställt några av de vanligaste ämnena i vår hemmamiljö som är eller kan vara skadliga för både oss och vår omgivning.

TRÄ

Trä från ett hållbart skogsbruk är både en hälsosam och bra produkt. Rena träprodukter i vår inomhusmiljö avger i regel inga halter av kemiska ämnen, men däremot kan ytbehandling eller limtyp påverka. Här tittar vi på träprodukter i vår direkta närhet där hela familjen vistas, som exempelvis terass, fasad, utemöblemanget eller varför inte lilla lekstugan.

Till följd av att trä är både fukt- och mögelkänsligt behandlar man ofta materialet med giftiga träskyddsmedel i form av besprutning eller impregnering/tryckimpregnering om det ska användas utomhus. Ibland glömmer vi bort att det finns tåligare träslag att välja för utsatta lägen, som kärnvirke, lärkträ eller ek samtidigt som det går att välja en mer miljövänlig ytbehandlingen med exempelvis linolja, järnvitriol eller naturliga färger. Konstruktionsmetoden i sig kan också verka som träskydd om man bygger så att fukten kan transporteras bort och genom konstruktioner som skyddar det extra känsliga ändträet. Om virket man använder dessutom är vältorkat vid konstruktion så slipper vi krympbildning, sprickbildning och sättning. Borsett från de konstruktioner som faktiskt bygger på en hållbar sammanfogning till följd av just krympningen. Högkvalitativt virke behöver kanske inte ens ytbehandlas om vi ser till de många norrländska hus och lador som stått helt obehandlade i närmare ett sekel – tiden i sig har gett materialet en skyddande solbränna.

Virke impregnerat med kreosot, arsenik, krom eller koppar är direkt miljöfarligt och dessa giftiga ämnen förstörs inte genom vanlig förbränning. Dessa avfall ska sorteras på återvinningsstationen för att föras vidare till speciella förbränningsanläggningar.

FSC (Forest Stewardship Council) är en sammanslutning av vissa miljöorganisationer, trävaruhandlare och vetenskapliga forskningsinstitut, som satt upp specifika regler för en lägsta norm för ett miljöanpassat skogsbruk. Dock har organisationen kritiserats för att inte ha tillräckligt hårda kriterier, men är trots allt den ledande märkningen för främst tropiskt trä och innebär att virket kommer från skog som brukats enligt FSC:s regler.

YTBEHANDLINGAR

Det finns många naturliga metoder för ytbehandlingar som exempelvis linolja, äggoljetempera, linoljevax, vegetabiliskt vax, såpa, naturhartsfärg, slamfärg, kalkfärg eller naturlig lasyr. Dessa är alltid det mest hållbara alternativet oavsett om andra färger/oljor har miljömärkningar. Här följer ett par viktiga punkter att ta med sig:
*Undvik vaxer med mineraliskt eller syntetiskt ursprung
*Välj svensktillverkade oljor just för dessa är uteslutande de renaste som finns på marknaden. Samlingsnamn som trä- eller teakolja bör väcka varningssignaler.
*Undvik såpor med miljöfarliga tensider och konventionella såpor. Välj så rena produkter som möjligt, som exempel linoljesåpa.
*Använd aldrig kemiska eller andra farliga träskyddsmedel. Det finns bättre alternativ.
*En miljömärkning och vattenbaserade medel har dessvärre inte likhetstecken med hälsosam.

Konventionella lacker innehåller bindmedel baserade på polyester-, polyuretan- eller epoxiharts. Vilka i sin tur avdunstar miljö- och hälsoskadliga ämnen samt tar död på den naturliga trälystern och täpper till virkets naturliga fuktreglering.

Lut används ofta som förbehandling eller infärgning av golv och möbler. Är frätande och kan innehålla mindre miljövänliga ämnen som klorin och kaustiksoda.

Bets används för att förändra kulören på ett virke och förekommer i två olika varianter. Färgbets ger omgående resultat och består av lösliga färgämnen (vatten eller sprit) som färgar in träslaget. Resultatet av kemiska betser beror på att det skett en kemisk reaktion inne i virket, antingen genom naturliga ämnen i träet eller tillförda ämnen (så kallade reagensämnen). Tillsätter man ämnet i början av arbetet kallas det för förbetsning och tillsatsen består garvämnen och (giftiga) metallsalter som bildar färgade föreningar. Tillsätter man ämnet mot slutet av arbetet kallas det för efterbetsning och dessa tillsatser består av metallsalter som lätt löses upp i vatten; exempelvis järn, kobolt, koppar, krom och nickel. Även ammoniak kan användas till efterbetsning.

Vattenbaserad färg kan låta ofarlig, men det innebär inte att den är fri från skadliga ämnen. Dessa ämnen kallas VOC (Volatile Organic Compounds) är en grupp lättflyktiga kemikalier, som framför allt kopplas ihop med allergiska besvär, huvudvärk och illamående. I Sverige finns ingen reglering gällande andel emission av VOC-ämnen från en färg, utan endast en reglering av hur höga halter en producent får blanda i färgen. En miljömärkt färg betyder inte att du slipper läckage av lättflyktiga ämnen, vilket du kan se via nedanstående länk till testfakta.

Alternativa ytbehandlingar:
Det finns olika värmebehandlingar som gör träet tåligare. Värmebehandlingen görs utan tillsatta kemikalier, i en syrefri atmosfär, i ett tillslutet kärl på 180-240 grader, i ca 10-40 timmar. En sådan behandling ändrar träslagets kemi och görs för att man ska få en förbättrad skyddseffekt mot rötsvampar, vilket i sin tur ger en ökad beständighet för utomhusbruk. Värt att tänka på är att träet också blir mer sprött, mindre hållfast och bör inte användas i bärande konstruktioner.

Kisel är ett av de vanligaste grundämnen i jordskorpan och förekommer som kiseloxid i sand, lera, granit och kvarts. Grundämnet är ett av de viktigaste ämnena för människa, djur och biologi. Kisel har visat sig ha en träskyddande förmåga och kan användas i tryckimpregnering eller som ytbehandlingsmedel som penslas på.

Järnvitriol används för att skapa den brungrå/silvriga ytan, som ett virke fått efter det blivit utsatt för väder och vind. Ämnet är en färglös vätska som blandas med vatten för att sprutas/penslas på ohyvlat virke. Behandlingen ger dessvärre inget nämnvärt skydd mot biologiska angrepp, fukt eller UV-strålning och bör därför efterbehandlas med en pigmenterad olja.

Naturliga ytbehandlingar som inte är ofarliga:
Borax är ett naturligt förekommande salt som heter natriumborat och används som brand- och träskyddsmedel. Naturvårdsverket har klassificerat borax som måttligt akut giftigt. Ämnet är skadligt vid förtäring och inandning, kan leda till irritation av ögon, hud och luftvägar samt kan leda till negativa hälsoeffekter vid förtäring eller inandning.

Trätjära destillerades tidigare fram ur trä, men framställs numera industriellt och i samma process där man utvinner träkol. Trätjäran ska inte användas inomhus då den är en cancerogen naturprodukt, som anses reproduktionsstörande.

Källor: Ekobyggportalen, Träguiden, Testfakta och Wikipedia

TEXTIL

De flesta av oss är ombäddade av en hel del textilier i form av stoppmöbler, sängar, kuddar, filtar, gardiner och dukar i våra hem. Kan det vara så att vi glömmer bort att ägna dessa en tanke i jakten på vår kemikaliebantning? Textilierna i våra soffor och sängar kan vara behandlade med smutsavvisande kemikalier som flamskyddsmedel, impregnering eller antimögelmedel. Stoppningen är troligtvis tillverkad av mjuka plastmaterial (skumgummi) som polyeter och polyuretan, vilka innehåller härdningsmedel. Har du dessutom en soffa med konstskinn är risken stor att du sitter rakt på en bomb av mjukgörande medel i form av ftalater, vilka i sin tur är hormonstörande och kan bidra till fosterskador. Är din filt tillverkad av konstfiber, som exempelvis polyester och styren? Då har du ytterligare en hormonstörande kemikalie precis tätt inpå kroppen. Här nedan kommer en sammanställning på ämnen som du ska försöka undvika.

• Antibakteriella medel används för att motverka bakterier och dålig lukt i exempelvis sportkläder. Exempel på antibakteriella kemikalier är silver och Triklosan, vilka orsakar hudirritationer och är mycket giftiga för vattenlevande organismer.
• Azofärgämnen används för att skapa klara färger. Vissa är förbjudna i EU, till följd av att de kan brytas ned till cancerframkallande ämnen och är hormonstörande. Förutom i tyg finns de även i livsmedel.
• Bly används vid infärgning av textilier samt till metalldetaljer. Bly kan ge skador på nervsystemet, bidra till blodbrist, nedsatt hörsel, njurpåverkan och minskad skelettillväxt hos barn.
• Flamskyddsmedel används för att förlänga tiden innan en produkt antänds när den utsätts för extrem värme och är skapta för att hålla hela varans livslängd. Bromerande flamskyddsmedel är en av de värsta kemikalierna i nutid och orsakar negativa långtidseffekter i vattenmiljön.
• Fluorerande ämnen gör textilier smuts- och vattenavvisande. De är reproduktionsstörande och immunstörande samt bryts inte ned utan ansamlas i naturen. Två vanliga varumärken är Teflon och Gore-Tex.
• Formaldehyd används till att förstärka fiber, verka smutsavvisande samt till färgfixering och konservering. Det motverkar även skrynklor och krympning. Kan orsaka allergi och är cancerframkallande.
• Ftalater används som mjukgörare i PVC-plaster. Orsakar hormonstörningar och långvariga skador på hjärna, njurar och lever.
• Krom används vid garvning av läder och till vissa färger. Sexvärt krom orsakar allergier, cancer, ger hormonstörningar och mycket mer. Hur många av er minns filmen Erin Brockovich?
• Nonylfenolextoxylat används vid tvätt, färgning och tryck vid produktion av textilier. Ger bl a nedsatt fortplantningsförmåga.
• Nickel kan förekomma i metalldetaljer på kläder och kan framkalla allergier.
• Polyuretan gör att tyger blir vattenavvisande men fortfarande andas. Vid tillverkningen kan det vara farligt men anses generellt att vara ofarligt och bättre än PVC. Finns bl a i kläder under namn som spandex, elastan och lycra. Jag har hittat uppgifter på att PU är extremt brandkänsligt och därför behandlas med flamskyddsmedel men också motsatsen, att det tål värme bra?
• PVC gör tyger vattenavvisande, förekommer bl a på möbeltyger som en beläggning, eller i kläder av lack och vinyl.

Så hur kemikaliebantar man bland textilierna?

• Välj ekologiskt om möjligt. Finns det märkningar? GOTS-certifiering är bäst, men Öko-tex visar åtminstone på kontroll av produktkedjan även om det inte är ekologiskt.
• Ull och bomull är i många fall bättre än syntetmaterial. Ull är exempelvis mindre brandfarligt och har ofta färre kemikalier.
• Lukta på produkten du köper och läs innehållsförteckningen.
• Var frågvis i butiken – Vilka kemikalier har använts? Finns det några alternativ?
• Förtvätta produkterna innan användning och vädra ofta ert hem.
• Köp inte ytbehandlade tyger.
• Tänk på att tyget kan vara ekologiskt framställt, men det berättar inte hur infärgningen har gått till.
• Ha hellre färre, men bra textilier i hemmet.
• Låt sunt förnuft råda; Hur medvetet är företaget? Vad har det för profil? Hur ser priserna ut? Om företaget har en medveten miljöprofil och nämner kemikalier/olika miljösamarbeten/hållbara material osv är sannolikheten större att du får bra produkter med dig hem. Avstå från företag som profilerar sig med superbilliga varor, staplade på hög, i en butik som stinker plast.

Källa: Kemikaliekollen och Kemikalieinspektionen

SPÅNSKIVOR OCH LIM

Bygg helst med rent trä, men om det inte finns något annat alternativ har vi alltid bättre eller sämre material att välja mellan. Ett bra miljöval är att använda sig av limfria träfiberskivor, som exempelvis masonit. Välj specifikt bort skivor som innehåller skadligt lim och kemiska tillsatser och undvik generellt sett spånskivor.

Spånskivor görs av träspån och restprodukter från träindustrin, som limmas ihop av bindmedlet fenolformaldehydharts eller polyuretan. Formaldehyd är en kemikalie som huvudsakligen används för tillverkning av lim, harts och lack. Spånskivan har låg vikt, men ganska dålig hållfasthet och elasticitet och används därför ofta i kombination med fanér eller laminat till bänk-/bordsskivor och möbler. Laminat kan felaktigt marknadsföras som slitstark, men skadas lätt av vassa föremål och blottlägger då spånskivan, som i sig är ett mindervärdigt material. Spånskiva är också vanligt förekommande i exempelvis väggkonstruktioner. Formaldehyd är cancerogent och allergiframkallande, vilket gör att ett rum fullt med obehandlade spånskivor eller som har blottlagda borrhål, kan ha hälsovådliga halter av formaldehyd i omlopp.

MDF och andra torrtillverkade träskivor har ca 5-10 % limhalt i form av urea-formaldehyd. Den här skivan har dessvärre blivit mycket vanlig i möbeltillverkning och konstruktion samt ofta vanlig i exempelvis barnmöbler.

OSB-skivor är starkare och tåligare än spånskivor och har en låg andel lim (ca 2-3 %), vilket gör att de vanligtvis används av mer miljömedvetna byggare.

Lamellskivor är uppbyggda av trästavar som limmas ihop, med ytskikt av fanér. Används till snickerier och annan möbelinredning. Till följd av att de endast har lim i tunna fogar blir emissionerna, utsöndringen, av limmet betydligt lägre än från spånskivor.

Plywood består av krysslimmade fanerlager i minst tre skikt och har därmed hög hållfasthet och elasticitet. Man behöver endast lim mellan varje lager och inte tvärs igenom, vilket göra att plywoodskivorna innehåller betydligt mindre lim än spånskivorna. Dock sker emission forfarande från sågade kanter eller borrhål.

*Nackdelen för alla ovanstående skivmaterial är att man använder samma limmer som till spånskivorna. 

Masonitskivor pressas samman av värme och tryck och binds därmed ihop av träets naturliga lignin. Skivorna blir hårdare och används exempelvis som baksidor till möbler eller lådbottnar. Skivorna innehåller dock tillsatser, som ska göra materialet mer brand- och mögelbeständigt, men de räknas som harmlösa. Vissa tillverkare tillsätter lim, så fråga återförsäljaren innan inköp.

Lim kan egentligen delas upp i fyra grupper: Animaliska, Vegetabiliska, Mineraliska och Syntetiska limtyper. Det är en hel vetenskap för den oinvigde att hålla koll på alla ingredienserna och vad som är vad. Den enkla vägen kan vara att hålla sig till limfria konstruktioner alternativt bara använda sig av lim med naturliga ingredienser. Undvik helt syntetiska limtyper, som alla är oljebaserade och innehåller miljöskadliga och hälsovådliga ämnen.

Animaliska limtyper baseras på material som ben, hud, fisk och blod – den här gruppen kan benämnas som glutinlim och är ett smältlim. Kaseinlim räknas också till den animaliska gruppen av lim, då det framställs genom syrautfällning av ostämnen från skummjölk. Till skillnad från glutinlim är kaseinlim ett kallim och används ofta som bindmedel i tempera- och kalkfärger. Värt att tänka på är att man kan använda sig av naturlig syrning (mjölksyra) alternativt artificiell syrning (saltsyra, svavelsyra, ättika eller liknande) för att framställa kasein. Under 1980-talet kunde vi se effekterna av artificiellt syrat kasein, som använts som bindmedel i flytspackel. Tillsammans med fukt och betong bröts kaseinet ned och bildade bland annat ammoniak, vilket i sin tur avgav mycket giftiga gaser i inomhusmiljön för de boende. Kasenhaltigt spackel som avger ammoniak är förbjudet sedan 1983.

Växtbaserade limtyper baseras på stärkelse eller cellulosa i pulverform som rörs ut i vatten. Cellulosalim framställs ur trämassa och används bla annat inom byggnadsvård som bindmedel till limfärger (krita) eller till att fästa tapet, papper och som konsistensgivare i exempelvis spackel. Ska i huvudsak användas inomhus. Mjölklister (råg, vete, korn) har historiskt sett används som bindmedel till egentillverkade slamfärger utomhus. Används därmed inom byggnadsvård och anses vara starkare än cellulosalim. Sojalim består av sojaprotein och är en restprodukt från tillverkning av biobränsle. Limmet kan också innehålla natriumsilikat och fungisider. Används bland annat som ersättare till formaldehydlimmet för att få lättare och mer miljövänliga spånskivor eller plywood. Naturhartslim framställs av kåda (eller av de hartsämnen som utvinns av den stelnade kådan) och med tillsatser som shellack, ligning elller kopal samt någon form av lösningsmedel som terpentin eller alkohol. Naturgummilim består av naturgummi och organiska lösningsmedel. Vanligt förekommande som textillim eller på tejp till följd av en bra vidhäftningsförmåga.

Mineraliska limtyper tillverkas av vattenglas (natriumsilikat), sulfit eller cement. Ämnet blandas sedan med exempelvis stenmjöl, kalk eller lut samt vatten för att utvinna de egenskaper man önskar. De används bland annat som bindmedel till byggmaterial, keramiska plattor och som ingrediens i keramiklera och spackel.

Syntetiska limtyper baseras på oljeprodukter och har en engerikrävande samt miljöstörande produktion. Limmerna innehåller hälsoskadliga och miljöfarliga tillsatser som exempelvis formaldehyd och lösningsmedel. I stort sett alla vattenbaserade syntetiska limtyper innehåller biocider som både är allergen och giftig.

Akrylatlim, Asfaltslim, Epoxilim, Etyleacetatvinyllim, Kontaktlim (Kloropren- och Neoprenlim), MS-Polymerlim, Polyuretallim (PUR), Resocinol- och fenolresorchinolformaldehydlim (PRF), Styrenbutadienlim (SBR-lim), UREA-formaldehydlim (UF-lim/karbamidlim) kan avge ämnen/gaser som är allergiframkallande, cancerframkallande, reproduktionsstörande, medföra skador på nervsystemet m.m.

Polyvinylacetatlim (PVAC) eller EVA-lim, så kallat vitt trälim, är de enda syntetiska limtypen, som inte innehåller formaldehyd och räknas därför till det skonsammanste alternativet i den här gruppen. Dock får vi inte glömma att de innehåller en hel del andra problematiska ämnen som mjukgörare, kromhärdare, biocider m.m.

Informationen är bl a. hämtad från Kemikalieinspektionen, Ekobyggportalen här, här och här, Wikipedia här och här samt SVD.

SKINN & LÄDER

Eftersom läder ursprungligen kommer från ett djur behöver man göra en behandling för att ta bort hår, underhud och förhindra föruttnelseprocessen. Denna behandling kallas för garvning och gör huden samtidigt mer smidig och hållbar.

En vegetabilisk garvning sker med extrakt från växtriket och tar betydligt längre tid längre tid än garvning med kromsalter och kemikalier. Detta har medfört att ca 80% av all världens lädergarvning sker med kemisk behandling och den processen är dessvärre direkt skadlig för människa och miljö. Utöver sexvärt krom, som är både cancerogent och allergiframkallande, kan lädret också innehålla andra kemikalier som ftalater (mjukgörare), formadelhyd, färgämnen, arsenik, kadmium och zink. I garvprocessen blandas kemikalierna med vatten, som i sin tur ofta läcker ut i naturen.

Hälften av världens läderproduktion används idag till skotillverkning och kommer främst från länder som Kina, Indien och Thailand. Människor och miljö i dessa länder påverkas negativt och vattnet från garvning- och färgprocessen släpps ofta ut orenat. Befolkningen drabbas av magont, huvudvärk, yrsel, diarré, allergier och astma. I värsta fall får de cancer eller hormonstörningar, som resulterar i barnlöshet.

En skrämmande läsning:
Allt för många av världens skor innehåller så pass mycket gifter att det är möjligt att mäta kromhalten i gator som korsas av många personer – Det innebär att vi bokstavligen går omkring med cancerframkallande krom och andra kemikalier i direktkontakt med vår hud. Detta gör det även värt att fundera på ursprunget för alla skinnprodukter vi har i våra hem, för ingen vill väl egentligen inte vila huvudet på en kemikaliebomb?

Var en frågvis konsument och välj alltid naturgarvat läder.
Utnyttja din rättighet att få veta om det du köper innehåller särskilt farliga ämnen.

Källa: Kemikalieinspektionen och WWF

OLIKA METALLER

Metall är grundämnen av bland annat bly, järn, koppar, kvicksilver, aluminium, nickel, silver, tenn, och zink. Det finns också olika legeringar som exempelvis mässing, nysilver, brons och diverse gjutlegeringar. Här nedan följer en sammanställning av de vanligaste metallerna i vårt hem.

Våra smycken/bijouterier, dragkedjor, metallknappar och liknande kan innehålla olika skadliga metaller, som exempelvis nickel (kontaktallergi), bly (hjärna- och nervskador) och kadmium (cancerogen, benskörhet och skadar miljön). Det finns gränsvärden för hur stor andel av skadliga metaller som får finnas i den här typen av varor, men det behöver inte göra dem hälsosamma. Låt därför aldrig era barn ha sådana metallvaror i munnen.

Silver och guld räknas som ädelmetaller och är väldigt korrosionsbeständiga. Försilvring och förgyllning används dels som en dekorativ ytbehandling, men även för att förbättra ledningsförmågan hos elektroniska komponenter. Både silver och guld fungerar som ett katodiskt korrosionsskydd, vilket innebär att den underliggande metallen inte skyddas av ytan, utan man lägger ofta till ett mellanskikt av nickel eller koppar för att få ett fullvärdigt skydd. Båda metallerna betraktas som ogiftiga, men många av de föreningar som används vid ytbehandlingen är mindre hälsosamma.

Konservburkar innehåller ofta Bisfenol A (BPA) som dessvärre är världens mest använda kemikalie. BPA klassificeras inte bara som hormonstörande och skadlig för vattenlevande organismer, utan kan även ge allergiska hudreaktioner, irritation i luftvägarna och allvarliga ögonskador. Välj i första hand varor som förpackas i skonsammare material som exempelvis kartong.

Vissa emaljerade kärl och keramikkärl kan innehålla tungmetaller som bly och kadmium. Se främst upp med gammal keramik eller konsthantverk från utlandssemestern. Speciellt sura livsmedel, som citrusfrukter, ättika och juicer ökar risken för utlösning av tungmetaller.

Aluminium är den vanligaste metallen i marken, vilket gör att vi får i oss det i små mängder via maten vi äter. I USA finns det livsmedelstillsatser som innehåller aluminium och även vissa läkemedel innehåller metallen. Det finns ingen forskning på att aluminium i mat och vatten leder till sjukdom, men studier på djur påvisar negativa effekter på fortplantning och utveckling av centrala nervsystemet. Patienter som har kraftig njurfunktion kan drabbas av demens, skelettskador och blodbrist i samband med användning av dialysvatten innehållande höga halter aluminium. Undvik att tillaga, värma upp eller förvara sura livsmedel i aluminiumkärl. Förvara inte heller sura livsmedel i kontakt med aluminiumfolie.

Lågenergilampor, lysrör och termometrar kan innehålla kvicksilver. Om något som innehåller kvicksilver går sönder är det bra att barnen lämnar rummet med du tar hand om resterna. Samla ihop resterna på en bit stabilt papper och torka sedan golvet med en fuktig trasa. Dammsug inte upp resterna och vädra ut rummet ordentligt i ca 30 min. Därefter lämnar du resterna (inkl. trasa) i en tättslutande burk på en återvinningsstation för miljöfarligt avfall. LED eller halogenlampor ska inte innehålla kvicksilver.

Hemelektronik kan innehålla tungmetaller som kvicksilver, kadmium och bly och avger små mängder flamskyddsmedel när de blir varma. Låt därför inte barnen skruva isär apparaterna och låt dem inte stoppa elektronik i munnen. Undvik att ha dator, tv, telefon, paddor och liknande i sovrummet. All elektronik ska lämnas in på återvinningsstationer eller till affären där du ursprungligen gjort inköpet.

Koppar utvinns ur svavelhaltigt malm, där malmen skiljs från berg, mals ned till pulver och anrikas genom så kallad flotation. Råkoppar raffineras genom glödning och elektrolys till ett högvärdigt koppar. Nästan all koppar bearbetas till halvfabrikat som plåt, band, rör eller tänger. Koppar finns i alla livsmedel, varav vi finner de högsta halterna i lever och inälvsmat, skaldjur, nötter och kakao. Mer måttliga halter finns i kött, fisk, grönsaker och spannmål. Vi får även i oss koppar genom dricksvattnet. Nyfödda är särskilt känsliga för höga kopparhalter då deras ämnesomsättning inte är fullt utvecklad. Undvik att laga och förvara mat i koppar- eller mässingskärl.

Mässing är en legering mellan koppar och zink, som har hög hållfasthet, god formbarhet och är korrosionsbeständig. Mässing med högt kopparinnehåll används till smycken och konstföremål, medan mässing med lågt kopparinnehåll används till rör, beslag och armaturer. Koppar har en antibakteriell verkan och lämpar sig därför bra till ytor vi vidrör ofta som dörrtrycken, knoppar och liknande.

Tenn används bland annat till lödning, förädling av kopparrör och tunnplåt/folie samt inredningsdetaljer. När tenn förvaras i låga temperaturer uppstår gråa förhöja partier på föremålet och man brukar säga att föremålet drabbats av tennpest. För att förhindra detta legerar man tennet med antimon eller vismut. Biologiskt tenn är ett viktigt spårämne för växter, djur och människor.

Brons är en samlingsbeteckning för kopparlegeringar med mer än 60% kopparinnehåll och innehåller en mycket liten andel zink. Brons är en korrosionsbeständig legering med hög elasticitet och bearbetningsegenskap.

Olika ytbehandlingar av metall:
Förtenning används som korrosionsskydd för stål och koppar samt dess legeringar. Utskiktet är dessutom böjbart efter behandling. Tennbeläggningar lämpar sig bra för lödning och på kontakter, men metoden används också på konservburkar. Till följd av den stora användningen inom livsmedelsindustrin anses tenn vara oskadligt för människan och man har inte heller påvisat cancerogena effekt. Detta till trots behöver spillvattnet från processen renas.

Anodisering används som korrosionsskyddande ytbehandling av aluminium och aluminiumlegeringar. Ytan blir hård, korrosionsbeständig, nötningsbeständig och elektriskt isolerande. Anodisering görs med tillsatser av ex koppar, kisel, mangan eller bly, men ska inte ge upphov till allergier eller påverka omgivningen om den ligger ute i naturen. Under behandlingen skapas spillvatten i form av aluminiumhydroxid och i vissa fall tungmetaller som sexvärt krom.

Betning innebär att man behandlar metall i en syra eller syrablandning för att avlägsna oxider och slagg från bland annat valsning, värmebehandling, svetsning. Görs exempelvis på svetsfogar på rostfritt stål för att få de rena eller för att avlägsna rost och anlöpning. Efter betning passiveras metallen i salpetersyra eller kromat.

Förnickling är en vanlig ytbehandlingsmetod för metaller som stål, gjutjärn, koppar och andra legeringar. Vanligtvis använder man ett tunt kromskikt efter förnicklingen för att ta minimera allergiska hudreaktioner. Ibland kan man också lägga ett tunt mellanskikt av koppar. Nickel är en tungmetall, som måste renas från spillvattnet i processen.

Förzinkning kan ske genom varmförzinkning och elförzinkning och används som korrosionsskydd på stål på exempelvis skruvar, bultar, byggdetaljer, bildelar m.m. Efter förzinkningen passiveras ytan genom kromatering för att bibehålla känslan av det ursprungliga utseendet. Behandlingen fungerar också som ett bra lackeringsunderlag. Kromateringsbehandlingen kan ge allergiska reaktioner. Spillvattnet måste renas innan vidare transport.

Källor: Kemikalieinspektionen här och här, Naturskyddsföreningen, Koppar, Provexa och Livsmedelsverket

PLAST

Den här texten är en sammanfattning av Naturskyddsföreningens mycket omfattande rapport ”Allt du (inte) vill veta om plast”, som publicerades år 2014. Rapporten tog fram genom ett globalt samarbete finansierat av SIDA och miljöorganisationerna Naturskyddsföreningen, EcoWaste Coalition, ESDO, groundWork och Toxics Link för att beskriva plastens närvaro och påverkan på olika plan i samhället.

Vad är plast?
Plast och gummi är uppbyggda av polymerer, som i sin tur består av mindre enheter, så kallade monomerer. Monomerer framställs till största delen av råolja/mineralolja och är därmed icke-förnybara. För att få önskade egenskaper på slutprodukten tillsätts additiv, som exempelvis mjukgörare, flamskyddsmedel, värme och UV-stabilisatorer, biocider, pigment, fyllmedel osv. Till skillnad från monomerer anses polymerer inte giftiga till följd av att de är icke-reaktiva och består av så pass stora partiklar att de inte kan tas upp av biologiska membran. Däremot kan rester av monomerer, lösningsmedel och additiv läcka ut och påverka oss. Additiv kan vara mutagena, cancerogena, reproduktionstoxiska, giftiga för vattenlevande organismer eller ge skadliga långtidseffekter i miljön.

Hur påverkar plasten oss i hemmet?
De största nackdelarna med plast är att de läcker ut gifter samtidigt som nedbrytningstiden kan ligga på hundratals år. Det innebär att mycket av den plast som tillverkas faktiskt finns kvar i vår miljö och påverkar ekosystemet och därigenom kommer tillbaka in i våra kroppar via födan vi intar. Glöm inte bort alla kemikalier som vi omger oss med i våra hem – inte bara de mer kännbara hushållskemikalierna som kosmetika, läkemedel och rengöringsmedel utan även byggmaterial, färger, lacker, mattor, tapeter, möbler, leksaker, elektronisk utrustning, livsmedel osv. När kemikalierna utsöndras fungerar dammpartiklarna som en förvarings- och transporttank och eftersom upptagningen av kemikalier sker via hud, lungor och mag-tarmsystemet hos människan är de ganska snart inne i våra kroppar. Det vill säga trots att de farligaste ftalaterna inte får användas i leksaker, kan våra barn ändå utsättas för dessa via dammpartiklarna i våra hem, just till följd av att andra produkter innehåller dessa ämnen. Den här typen av exponering kan vara av stor betydelse när det gäller hormonstörande ämnen eller om misstankar kring kopplingen till allergier, astma, diabetes och fetma. Vi får inte glömma att barn har en högre konsumtion av mat i förhållande till sin storlek än oss vuxna, vilket gör de mer utsatta för farliga ämnen. Tänk också på hur lavinartad effekten kan bli av alla olika kemikalier tillsammans. Skrämmande.

Tips:

• Köp miljömärkta varor, som leksaker, möbler och elektronik. Förutom att du minskar din egen och barnens kemikaliebelastning gynnar du de företag som tar sitt ansvar i frågan.
• Var en frågvis konsument. Utnyttja din rättighet att få veta om det du köper innehåller särskilt farliga ämnen.
• Leksaker producerade utanför EU löper större risk att innehålla farliga ämnen. Varpå varor från Kina har visat sig vara överrepresenterade i gruppen.
• Väljer du träleksaker så dubbelkolla att de är producerade inom EU för ett det är en mindre risk att färg och lack innehåller bly eller andra tungmetaller.
• Återvinn kasserad elektronik som mobiltelefoner istället för att låta ditt barn leka med dem.
• Har du möjlighet att förvara leksakslådorna någon annanstans än i sovrummet eller ha olika lek- och sovrum – gör det.
• Undvik elektronik i barnens rum.
• Eftersom många kemikalier fastnar i dammet är det viktigt att städa regelbundet. Dammsug innan våttorkning så får du bort mer partiklar.
• Vädra regelbundet.

Leksaker:

• Skippa helt leksaker i mjukplast eller plastfigurer, som kan innehålla PVC och därmed läcka mjukgörare. Om något luktar plast är det ett tecken på att den läcker kemikalier.
• Tungmetaller förekommer i form av lödpunkter i elektriska leksaker.
• Vilka ytbehandlingar är det på produkten?
• Mineralolja framställs av råolja och används bland annat i vätskefyllda prydnadsföremål. Barn som får i sig koncentrerad mineralolja riskerar att få kemisk lunginflammation.

Möbler och inredning:

• Madrass och madrasskydd kan innehålla flamskyddsmedel och ftalater.
• Skumgummi kan innehålla lösningsmedelsrester från produktionen.
• Tyget i stoppade möbler eller heltäckningsmattor är ofta smuts- och vattenavvisande. Det kan bero på att polymeren av exempelvis polyester eller nylon är impregnerad med någon form av högfluorerad kemikalie.
• Soffan kan innehålla flamskyddsmedel, både från möbeltyget och i stoppningen.
• Plastgolv, tapet, vaxdukar kan innehålla ftalater och andra mjukgörare.

Kläder:
Regnkläder och skor är ofta tillverkade i olika typer av plastmaterial, som nylon, polyester, polyuretan och PVC kombinerat med olika additiv. Tyget i de flesta allvädersjackor, som är smuts- och vattenavvisande och som ”andas”, består delvis av ett teflonliknande plastmaterial där högfluorerade kemikalier finns kvar som rester i produkten. Bäraren av exempelvis en sko, en regnjacka eller en tröja med PVC-tryck utsätts för kemilkalier genom direktkontakt med huden. Barnet kan även suga eller tugga på detaljer på jackan eller tröjan. Flyktiga och halvflyktiga ämnen, till exempel ftalater, utsöndras och kan sedan ansamlas i vanligt hushållsdamm. När saker slits, frigörs små micropartiklar, som sprids via dammpartiklar.

Mat:
Den största exponeringsvägen för de flesta kemikalier är via intag. Maten kan ha blivit utsatt indirekt via den miljö där växten har vuxit eller där djuret har levt eller direkt via olika typer av plastmaterial som kommit i kontakt med den. Enligt Livsmedelverkets kostråd bör barn och kvinnor i barnafödande ålder inte äta feta fiskar från Östersjön, Vänern eller Vättern mer än 2-3 ggr per år till följd av dioxin och PCB.

• Undvik att äta PVC-förpackad mat.
• Fet mat som ost tar generellt sett upp mer av till exempel mjukgörare.
• Använd stekpanna i gjutjärn och redskap av trä eller rostfritt stål vid matlagning.
• Ät och drick på porslin, rostfritt stål och glas.
• Undvik mat från metallförpackningar.
• Undvik att värma, förvara eller servera välling och mat i flaskor, skålar eller tallrikar av plast. Värmen frigör kemikalier i plasten som sedan kan överföras till maten.
• Köp ekologiskt i största möjliga mån.

Problematiska plaster och gummin:

• Akrylnitril-butadien-styren (ABS)
  Akrylnitril klassificeras som allergen, cancerogen och är giftig för vattenlevande organismer. 1,3-Butaden är också klassificerad som cancerogen och kan orsaka genetiska defekter. Styren kan ha hormonstörande/östrogen effekt. Används i vardagsprodukter som hushållsredskap, men även till kåpor för kontorsmaskiner, telefoner, kaffebryggare, tv-apparater, dammsugare, datorer och instrumentpaneler, leksaker, hjälmar.
• Akrylnitrilbutadiengummi
  Klassificerad som hudallergen, cancerframkallande och giftig för vattenlevande organismer, med långtidsnegativa effekter i vattenmiljön. Kan orsaka genetiska defekter. Används bland annat till skyddshandskar och förpackningar.
• Aminplaster och aminhartser (t.ex. melamin, UF-plast och MF-plast)
  Klassificeras som hudallergen och misstänks orsaka cancer. Används i toalettsitsar, lim och lack, köksgeråd och som bindmedel i spånskivor. Används också till impregnering av papper och textil.
• Butylgummi
  Kan orsaka genetiska defekter, cancer och ge upphov till skadliga långtidseffekter hos vattenlevande organismer. Används exempelvis som innerslangar på däck.
• Epoxiplaster och epoxihartser (t.ex. DGEBA med BPA som en monomer)
  Klassificeras som hudallergen och misstänkts orsaka fosterskador vid exponering under graviditet. Kan orsaka cancer. Används till lim, färger och lacker, ytbeläggningar och gjuthartser för inkapsling av elektronikdetaljer, pacemakers, formverktyg och detaljer i flygplan.
• Fenolplaster och fenolhartset
  Kan enligt klassificeringen orsaka genetiska defekter och organskador genom lång eller upprepad exponering. Används som lim och bindmedel i spånplattor, slipskivor och bromsbelägg, gjuthartser, askkoppar, plastkapsyler och korkar, fästen för lampor, m.m
• Fluorerad etenplast (FEP)
  Klassificeras som potentiellt problematiska då de kan binda till proteiner i blodet och ackumuleras i organ som lever, njure och hjärna. Används exempelvis i kablar på grund av sina goda dialektiska, värmeavvisande och inneboende flamskyddande egenskaper. Denna plast förekommer också ofta som beläggning på köksgeråd, då materialet är slitstarkt och tål upphettning väl.
• Fluoropolymergummi
  Klassificeras som hudallergen och kan orsaka allergi eller astmasymptom eller andningssvårigheter vid inandning. Kan bindas till proteiner i blodet och ackumuleras i organ som lever, njure och hjärna och är därför potentiellt problematiska. Används till skyddshandskar och förpackningar.
• Nitrilgummi
  Klassificerad som hudallergen, cancerframkallande och giftig för vattenlevande organismer, med långtidsnegativa effekter i vattenmiljön. Används ofta till o-ringar, packningar och skyddsbeklädnader
• Omättad polyester (härdplast) – om styren används
  Styren klassificeras som hormonstörande. Används som hart tillsammans med armeringsmaterial i båtbyggen, bilkarosser, flygplan m.m. Används som konstfiber i textilier, kläder, kardborreband och till byggmaterial, takpannor, rör, sanitetsartiklar.
• Polykarbonat (PC)
  Klassificeras som hudallergen och misstänkts orsaka fosterskador vid exponering under graviditet. Kan orsaka cancer. Används i exempelvis CD-skivor, kretskort, mobiltelefoner, optiska linser, livsmedelsförpackningar och flaskor.
• Polyeter eterketon (PEEK)
  Klassificeras som hudallergen, misstänks orsaka genetiska defekter och kan ge cancer. Används framför allt i komponenter till bilar, flygplan, och pumpar, kretskort, kirurgiska instrument, samt medicinska implantat.
• Polypropenkarbonat (PPC)
  Klassificeringen säger att den kan orsaka genetiska defekter och cancer. Används exempelvis i livsmedelsförpackningar och elektronik.
• Polystyren (PS)
  Klassificering se under ABS-plaster. Används som höljen till hushållsapparater, komponenter i vitvaror och elektronik, livsmedelsförpackningar, laboratorieplaster, bygg- och konstruktionsmaterial såsom isoleringsskum och paneler och frigolit.
• Polytetrafluoreten (PTFE)
  Klassificeras som att ha reproduktionsstörande effekter. Högfluorerade ämnen är mycket eller extremt svårnedbrytbara. De kan binda till proteiner i blodet och ackumuleras i organ som lever, njure och hjärna och är därför potentiellt problematiska. Används till köksgeråd, kabelhöljen och vissa medicinska implantat. Teflon är ett av de mest kända varumärkena. Används också som impregnering i funktionskläder och skor.
• Polyuretan (PUR)
  Misstänkts vara cancerframkallande och har skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer. Används på många vitt skilda sätt. Den kan spinnas till en fiber (elastan) eller användas som impregnering för funktionskläder och textil. Används också för att göra konstläder och vattenbaserade lim, till fogmassor, skosulor, madrasser och möbelstoppningar, isolering i fjärrvärmerör, kylskåp och kablar.
• Polyvinylklorid (PVC)
  Klassificerad som cancerframkallande. Används till fönster/fönsterramar, kabelhöljen, golvmattor, vägguttag, tätningslister i kylskåpsdörrar, förpackningar och plastfilmer för livsmedel, blodpåsar, dialysslangar, leksaker, väskor och skor, detaljer i bilindustrin, med mera. PVC återfinns också i regnkläder, duschdraperier, vaxdukar, uppblåsbara madrasser och badleksaker, som konstläder på möbler och överdrag på kuddar och madrasser.

De farligaste additiven:

• ftalater
  Det mest kända additivet och kan skada fertilitet och ge fosterskador. Finns exempelvis i duschdraperier, konstläder, skor i mjukplast, PVC-golv osv. Är en vanlig komponent i bilinredning och man rekommenderar därför att inte ställa bilen i solljus till följd av att värmen ökar utsöndringen av flyktiga ämnen.
• bisfenoler
  Kan skada fertiliteten och kan vara hormonstörande. Används ofta i konservburkar, cd-skivor och leksaker, nappar, tandborstar, pipmuggar och livsmedelsförpackningar.
• bromerade flamskyddsmedel
  Kan skada spädbarn som ammas. Används i möbler, stoppmöbler, elektronik, textil, leksaker, babyskydd och bilar.
• högfluorerade ämnen
  Kan ge fosterskador och kan skada spädbarn under amningsperioden. Används som ytbehandling för att göra en yta fett-, vatten- och smutsavvisande. Används därför på impregnerat papper, inom elektronikindustrin, syntetfiber.

STOPPMÖBLER

En stoppmöbler är uppbyggd från en stomme av massivt trä, skivmaterial eller metall och har en bärande botten av exempelvis nozagfjädrar, sadelhjord eller ribbor. Därefter kläs stommen med något mjukt material som polyeter/kallskum, fibervadd och till sist klädseln. Dynorna kan vara uppbyggda av kallskum, polyeter, granulat, fibervadd, fjädrar/dun eller kombinationer av material för att uppnå önskad komfort. En säng består ofta av liknande material. Kemikaliereglerna har skärpts under 2000-talet, vilket gör att äldre möbler kan innehålla ämnen som idag är förbjudna. Då vi tillbringar en tredjedel av vårt liv i sängen kan det vara tänkvärt om du har en äldre säng.

Polyeter är ett vanligt förekommande stoppningsmaterial och räknas som en av de minst skadliga plasterna. Den finns i flera utföranden, som syntetvadd/fibervadd/bollfiber och används då som fyllning i täcken och kuddar eller som skyddande fiberduk mellan plymå och textil. Den finns i riven form som stoppningsmaterial och i fastare form som polyuretanskum (PU), vilket ofta används i madrasser eller soffplymåer. Polyeter förekommer också i högelastisk form som kallskum och används i formgjutna möbler med höga krav på hållfasthet. Den kan till och med användas som en skyddande film på exempelvis konstläder. Nackdelen med polyeter är att den utvecklar extremt farliga gaser när den brinner, vilket gör att den ofta behandlas med flamskyddsmedel. Flamskyddsmedel tas upp av kroppen och kan ha en hormonstörande effekt, ge fosterskador eller övergå till bröstmjölken hos ammande kvinnor, vilket i sin tur skadar spädbarnet.

Syntetisk latex benämns ofta bara som latex. Framställningen är både en kemikalietung och energikrävande process oavsett om råvaran kommer från ett trä eller råolja. Latex är vanligt förekommande i sängmadrasser för dess tryckavlastande egenskaper, vilket gör den komfortablare än ovanstående skummaterial. En del syntetiska latexmaterial innehåller lösningsmedel och giftiga nitrösa amider (enkla kväveföreningar) och all latex kan vara allergiframkallande.

Möbeltyger och stoppningar kan innehålla rester av bekämpningsmedel eller biocider, vilka kan vara farliga och giftiga för människa och miljö. De kan också vara behandlade med impregneringsmedel och antimögelmedel, vilken kan ge hudirritationer som klåda, svårbehandlad eksem och i värsta fall till och med brännskador. Om sängen eller stoppmöbeln har fast klädsel kan det förekomma smutsbehandling, skrynkelbehandling och vattenavvisande ytbehandlingar av textilen. Dessa florerande ämnen är reproduktions- och hormonstörande ämnen, som inte bryts ned i naturen. De kan även vara cancerogena och allergiframkallande. Många av dessa kemikalier tas upp direkt av kroppen genom huden alternativt genom dammpartiklar i luften.

Köp en soffa eller säng med fyllning av naturmaterial som ull, dun, fjäder, kokosfiber. tagel, naturlatex eller liknande om du vill undvika att få med dig en massa flamskyddsmedel hem. Naturprodukter låter ju bra i all sin bemärkelse, men var uppmärksam på att de kan innehålla växtgifter eller starka doftämnen som naturen använder sig av för att försvara sig mot skadedjur eller locka till sig insekter. När en vara luktar starkt avger den något till sin omgivning så använd därför gärna luktfria material till barn. Naturgummi kan innehålla små mängder av nitrosaminer, vilka är cancerogena. Glöm dock inte att dubbelkolla märkningarna på produkt och material.

Källa: Kemikalieinspektionen och Kemikaliedetektiven

LEKSAKER

Barn utforskar sin omgivning genom att smaka och suga på saker, vilket gör att de introduceras för leksaker redan från första spädbarnstiden. Barnens kroppar inte är färdigutvecklade – både hjärna och immunförsvar fortsätter att utvecklas efter födseln plus att de andas snabbare och dricker mer i förhållande till sin kroppsvikt i jämförelse med en fullvuxan. Dessa faktorer gör att de blir mer utsatta för de farliga ämnena än oss vuxna. Barnleksaker regleras av en av EUs strängaste kemikalielagstiftningar för varor. Många farliga ämnen, som kan ge cancer, skada arvsmassan, är allergiframkallande eller påverka fortplantningsorgan är helt förbjudna eller får endast förekomma i låg dos i leksaker och barnavårdsartiklar. En bra regel är också att alltid välja leksaker som är anpassade efter barnens ålder. Tänk på att reglerna ändras och skärpts med tiden, vilket gör att gamla leksaker kan innehålla ämnen som nu är förbjudna. Lämna in era leksaker som är mer än tio år gamla och som består av mjukplast till återvinningscentralen. Undvik att era barn tuggar på dessa. Plastleksaker

Många leksaker är gjorda av plast med tillsats av stabiliserande och mjukgörande medel. Vissa sådana medel är skadliga för miljön och hälsan. Ftalater är en grupp kemiska ämnen som bland annat används som mjukgörare i plast. De kan påverka balansen av vissa hormoner i kroppen och skada fortplantningsförmågan. Sedan 2007 är vissa ftalater förbjudna i leksaker och barnavårdsartiklar i en halt över 0,1 procent, men förekommer ändå i andra produkter i våra hem. Med barnavårdsartiklar menas produkter som underlättar barns avslappning, sömn, hygien, matning eller sugning.

Kritor, pennor, färger, lim
De flesta färger och limmer avsedda för barn är vattenbaserade och innehåller inte skadliga lösningsmedel, men det finns alltid några undantag, som kan vara värt att tänka på. Vattenbaserade syntetiska limtyper kan innehålla biocider, som både är allergiframkallande och giftig. Konserveringsmedel, färgämnen och doftämnen förekommer, vilket kan framkalla allergi. Oljefärger bör inte användas av barn då de innehåller lösningsmedel och ev giftiga färgämnen. Låt det stora barnet istället använda sig av akrylfärger om de vill måla på riktigt.

Sådant som blinkar och låter
För att en leksak ska kunna låta eller blinka behövs batterier. Om det inte går att ta ut batteriet ur vara ska den lämnas tillbaka till affären när den är förbrukad, då säljaren är skyldig att ta hand om varor med inbyggda batterier. Uttjänta batterier ska gå till insamlingen.

Vätskefyllda saker
Dessa saker innerhåller troligtvis mineralolja, som är mycket farlig om föremålet går sönder och barnet får i sig innehållet. Mineraloljan framställs av råolja och förekommer i olika utförande, som exempelvis paraffin och vaselin. Barn som får i sig koncentrerad mineralolja riskerar att få kemisk lunginflammation.

Leksaker som doftar
Leksaker som är parfymerade kan vara allergiframkallande. Många parfymämnen är förbjudna inom EU och om en leksak innehåller ett sådant ämne ska det deklareras. Tänk på att om något luktar så avger det något i luften. Minimera därför användandet av doftande produkter till barn.

Ljusstavar med självlysande vätska
Man bör inte bita eller tugga på dessa till följd av att plaströren kan innehålla mjukgörande ämnen som till exempel ftalater. Vätskan består av ett oxalat, väteperoxid som aktivator och flourescent färg. Dessa ämnen är irriterande eller kraftigt irriterande, framför allt vid ögonstänk.

Modellera och lekmassa
Består ofta av plast med varierande mängder av tillsatser. En del är gjorda av PVC och kan innehålla skadliga ftalater. Leror och liknande bör inte användas av de minsta barnen.

Byggsatser
Byggsatser för bilar, flygplan och båtar är inte avsedda för de yngsta barnen till följd av att färger och limmer i dessa förpackningar nästan alltid innehåller lösningsmedel.

Källa: Kemikalieinspektionen, Giftinformation och Wikipedia